En stor liten tjej, som betyder så mycket för mig, våga släppa loss på scenen, jag är så stolt över henne!!!
När jag tittar på dom här ungdomarna. men även barnen som är på scenen, vilket samspel, alla steg, är fantastiskt att titta och beundra.
Det som slår mig, är ledarnas fantastiska arbete!!!!!
I går var jag uppe till pappa två gånger, fanns inget att hämta, han hade en dålig dag.
Nu börjar det här bli en vana, så själva sorgen står tillbaka, till väntandet, hur och när kommer det slutgiltiga slutet.
Klart jag vet, det kommer, men när??
Jag vill absolut inte, att han ska lida, det känns precis som han gör det, lider alltså.
Vad är det för mening, med att ligga och vänta på döden?
Personalen gör absolut allt vad dom kan för pappa, så ingen skugga, ska falla över dom.
Man tar upp honom, han får sitta i rullstolen, tillsamman med andra personer i köket, men ofta sitter han och sover.
Det gör ont i hjärtat, när jag ser honom, på det här viset.
Frågan finns i mig, varför kan man inte, få bestämma själv, jag vill somna in nu?
Pappa har levt i 95½ år, hade han kunnat gå, vara med i diskussioner, som faktisk några kan i den här åldern, då finns det ju en mening med livet, men inte för pappa, finns inget som ger honom, någon glädje, bara ligga där och vänta på liemannen!!!
Nu måste jag iväg!!!
Kram!
Lägg till kommentar
Kommentarer